Godegård hör till de äldsta järnbruken i Östergötlands bergslag. Här bröts och behandlades malm redan under medeltiden, efter flera hundra år av myrmalmstäkt.

         Tidigt ägt av bergsmän, och senare av kloster, kom gården via reformationen, att bli kronobruk under Gustav Vasa. I början av 1600-talet köptes Godegård av Louis de Geer, den svenska industrialismens fader. Han såg en affärsmöjlighet, i början av 30-åriga kriget, att utvinna och "förädla" det svenska järnet till vapen. Vid bruket anlades masugn och stångjärnshammare, "Nedre bruket" vid säteriet och "Övre bruket" strax norr om säteriet. Med hjälp av sina landsmän, vallonerna, blåstes liv i järnhanteringen.

         Från gruvorna i närområdet fördes järnmalm till masugnarna, varifrån sedan det utvunna tackjärnet levererades till hamrarna vid bruket. Här smider man ut järnet till långa stänger, stångjärn. Sedan väntade vapensmedjorna i Norrköping och Finspång, där olika typer av vapen tillverkades. Den svenska flottan och armén beväpnades och Louis de Geer tjänade oerhört med pengar.

         Som tack, för sina insatser för landet, adlades han 1641 och hans ägor fick sätesfrihet (en typ av skattebefrielse). Godegård fick därefter kallas säteri, men under förutsättningen att gårdsplatsen bebyggdes med "ett hus som anstår en Gentleman". Så uppfördes en huvudbyggnad, corps de logi, som stod klar 1644.

                Som god entreprenör uppmuntrade och hjälpte han traktens folk till eget spiksmide på vintrarna för att få extrainkomster. Denna "hemma"tillverkade spik levererades sedan vid Spikboden, gårdens nu äldsta hus, när vintern var över. Där skedde betalningen och spiken lagrades.

             Godegårds storhetstid inföll under den driftige Jean de Geer d.y`s tid. Han utvidgade och förbättrade bruket, så att det vid mitten av 1700-talet svarade för den största järntillverkningen i Östergötland, med stångjärn och spik som specialitet. Under hans tid, 1725, uppfördes den huvudbyggnad vi ser idag, ersättande den gamla.

              Egendomen övergick 1775 till direktören i Ostindiska Kompaniet, Johan Abraham Grill, som efter framgångsrika år i Kina önskade sig en ståndsmässig bostad. Under hans och hans efterkommandes tid tillkom några av de hus vis ser idag - varav en del bär signaturer minnande om de olika byggherrarna.

              Godegård är genom de många bevarade byggnaderna från skilda tider och med olika funktioner, en av landets bäst bevarade bruksmiljöer. Hela miljön, med hus alltifrån 1500-talet till 1800-talet, är förklarad som byggnadsminne, en del av det svenska kulturarvet.