Godegård har en mycket förnämlig tradition vad beträffar porslin. Redan i början av 1600-talet fördes holländska fajanser hit, eftersom dåvarande ägarfamiljen de Geer kom från Valloniet. När så nästa ägarfamilj, Grill, tar över, tillförs väldiga mängder kinesiskt porslin, som resultat av ägarens deltagande i Ostindiska Kompaniet. De olika serviserna var omfattande, ibland flera hundra delar vardera. Dessa har dock i olika arvsskiften skingrats. Familjen var också involverad i tillkomsten av Rörstrand i början av 1700-talet.

          Svensk porslinstillverkning har nu i stort sett helt upphört. Fabriker som Lidköping, Göteborg och Karlskrona har under fabrikationens tid köpts upp, för att konsolidera och effektivisera de större köpande fabrikerna. Dessa har sedan i våra dagar drabbats av olönsamhet på grund av höga produktionskostnader. De sista svenska tillverkande industrierna var Gustavsberg och Rörstrand, med finska ägare vid nedläggningen.

           Ett föremål, som vi finner i alla svenska hem, är tallriken - det nyttoföremål, på vilket vi sedan generationer tillbaka ätit våra måltider. Vi finner den i varierande utförande hos hög som låg och med den dekor och kvalitet, som användandet krävde (och kassan medgav). Den blev en del i mer eller mindre påkostade serviser. Många, många av dem finner vi här i museet.

          Cirkeln är nu sluten. Under 1700-talet köptes från Kina dyrt porslin av de välbeställda - idag importeras åter porslin därifrån i stor mängd.