I museets samling finns nu en kanna

som 1878-80 var med om att skapa historia.

Den  beställdes på Rörstrands porslinsfabrik, som utsmyckade den  med ett passande emblem.

VEGAEXPEDITIONEN

som sökte och fann den nordostliga vägen mellan Atlanten och Stilla Havet

En oerhörd bedrift som gav enormt eko över hela världen

Låt oss se på bakgrunden:

            Andra hälften av 1800-talet var en tid när europén reste såväl i geografin som  i vetenskaperna och tekniken. Den industriella utvecklingen krävde råvaror, energi, transportmöjligheter och ökade handelsmöjligheter. Den europeiske mannen var ute i världen och ”kunskapade” – lärde känna den, dess villkor och möjligheter. De delar av världen  som fortfarande var outforskade koloniserades och ”togs om hand”. Kontakterna med det avlägsna Asien var förenade med långa, tids-och kostnadskrävande resor.

                 Vetenskapsmannen och polarforskaren Adolf Erik Nordenskjöld, som  intresserat sig för tidigare polarforskares rön (bl. a Vitus Bering i början av 1700-talet) bestämde sig efter flera års egna resor i polartrakterna, i början av 1870-talet, för en egen forskningsexpedition. Han ville undersöka möjligheterna till en nordostlig handelssjöväg mellan Atlanten och  Stilla Havet, något som tänktes kunna revolutionera resorna mellan Bortre Asien och Europa. Polarområdet har återigen blivit högintressant med tanke på råvaror, farleder och strategisk betydelse  med den snabbt pågående isavsmältningen.

                Han bestämde sig för att lyckas med en sådan bedrift. Efter kontakter med kungen, Oskar II, som blev entusiastisk över tanken att göra Sverige känt,  och finansmannen Oskar Dickson i Göteborg, säkrades expeditionen.

Här ser vi den  långa planerade resa som expeditionen  med

sitt fartyg "Vega" skulle göra.

Först utresa genom nordliga vatten

och sedan efter Berings sund

hemresan runt Asiens långa kust via Suez och Medelhavet

för att slutligen via Nordeuropas kust komma hem till Sverige.

                  Fartyget ”Vega” inköptes och rustades. 21 juli 1878 låg fartyget i Tromsö och förbereddes för avresa. Kl 2.15 om eftermiddagen lyftes ankaret  och allt började. Efter 2 månaders resa i ishavsvatten började vintern – och den 29 september frös man fast. Vintern ägnades åt forskning. De  undersökningar som utfördes på många vetenskapliga områden av Vegas forskare är fortfarande av betydelse för kännedomen om dessa avlägsna och föga kända trakter.

Ombord på "Vega" fanns förutom det högre fartygsbefälet  6 vetenskapsmän/forskare, som fick gott om tid att bedriva forskning och samla in matrial att studera, men även för att  bearbeta senare efter hemkomst. Här ser vi inne i  "Vegas" trygga värme en ögonblicksbild på hur man kunde fördriva tiden i polarmörkret och kylan.

”Vegas” besättning

 på 21 man (matroser, båtsmän, eldare, timmerman, jungman etc).

Den 18 juli 1879 släppte isen sitt grepp och fartyget kunde så fortsätta.

På morgonen den 20 juli gled ”Vega” förbi Asiens ostligaste udde in mot Berings sund, det sund som förenar Norra Ishavet med Stilla Oceanen.

Nu var Nordostpassagen passerad för första gången.

Stolt skickades den svenska flaggan upp i masttoppen och svensk salut sköts i det sund där den gamla och nya världen möts.

Nu anträds hemresan. Hyllningar på alla platser, som passeras: först audiens hos Japans kejsare. Telegram sänds till hemlandet.  Sedan Kina, Ceylon, Suez, Neapel, Rom, London, Paris och Köpenhamn – överallt hyllningar.

15 april 1880 passerar ”Vega”  Helsingborg, för att en knapp vecka senare, på kvällen den 24 april, ankomma Stockholms ström, där ankaret fälldes klockan 10 om aftonen i en

 huvudstad, som klätt sig i högtidsskrud. Lyktor och lanternor tändes – fyrverkeri avbrändes. Under kanoners dån och skallande hurrarop hälsades besättningen av kungafamiljen. Nationalkänslorna svallade.

En lysande sjöfärd och en av polarforskningens

märkligaste bedrifter hade i och med fullbordandet av  Nordostpassagen utförts.

En tallrik  och en tillbringare till minne av Vegaexpeditionen tillverkades av Rörstrand vid hemkomsten 1880.

Vid sidan av fartygets emblem ser vi expeditionens ledare A E Nordenskjöld, fartygets befälhavare A L Pallander samt expeditionens finansiär Oscar Dickson

Så, kannan vi ser här på museet, tillverkades 1878 av Rörstrand för att ingå i fartygets köksutrustning och utsmyckades med fartygets emblem.

Den har varit med på denna resa.

Efter lyckligt avslutad expedition tillfördes denna kanna  Rörstrands museum, som upphörde 1926,

för att så småningom hamna här på Svenskt Porslinsmuseum