Vi ska promenera genom det gigantiska utställningsområdet,

från entre'n  längst till höger till "Gamla Stockholm" alla längst till vänster

Vi kommer till utställningen antingen gåendes eller med hästdroska eller hästspårvagn. Den nybyggda Djurgårdsbron tar oss över till utställningsområdet. Men det går också bra att åka med det stora antal båtar som gick till utställningen. Landningsplatsen var på andra sidan utställningen.

Utställningens högsta byggnad - industrihallens kupol med anslutande "minareter" - erbjöd besökarna  en fantastisk utsikt över utställningsområdet i alla fyra vädersträcken. I två av minareterna fanns bekväma elektriska hissar från Graham Brothers, som ju redan var etablerade i Stockholm.  I de två andra fanns spiraltrappor som säkerhet. Högst 140 personer tilläts av säkerhetsskäl samtidigt befinna sig  uppe i utsiktsdelen. Häruppe fanns också ett litet postkontor där   man kunde posta vykort, som fick en speciell stämpel, stämplad "Kupolen".

Uppifrån kupolen ser vi "Gamla Stockholm" i fjärran med slottet "Tre Kronor" dominerande i siktlinjen. Det är dit vi ska.

På den här teckningen ser vi översikligt hur "Gamla Stockholm" är byggt. Från fasta land går en bro till Helgeandsholmen, varifrån två broar leder till den egentliga stadsbebyggelsen. Den bortre bron till vänster leder in i stan via stadsporten.

Innan vi går in i stadsmiljön ser vi några bilder tagna från utsidan. Det är slottet "Tre Kronor" som dominerar bilden.

På en målning av Anna Palm ser vi utställningen ute från vattnet i Djurgårdsbrunnsviken. Till vänster ser vi "Gamla Stockholm"

Från stranden ser vi litet av stadskonturen. Till vänster Helgeandsholmen. Det är dit man först kommer via broförbindelse med fasta land.

Till höger del av Helgeandsholmen, skild från fasta land av vatten. I bakgrunden utställningsområdet.

På vattnet och vid bron har man placerat fartyg, av de typer som användes i slutet av 1500-talet, för att ge ytterligare historisk känsla och närvaro.

 När vi går över bron här, når vi Helgeandsholmen, med Helgeandshuset. Då skött av munkar - till hälften värdshus till hälften sjukstuga. I detta Helgeandshus, tegelhus byggt i baltisk 1300-talsstil, kunde den trötte utställningsvandraren vila; en sovsal stod öppen, i en absid fanns ett altare. Genom salens stora fönster kunde man se ut över klostergången.

Det är  här, vid denna byggnad vi betalar inträdet för besöket i "Gamla Stockholm". Man kunde köpa en säsongsbiljett för 5 kronor eller en biljett för dagen för 25 öre. Därefter har vi nu två vägar att välja mellan - vi väljer den högra, som via Norrebro går till "Norreport", stadsporten. På nästa bild ser vi bron från sidan och ingången till staden, stadstullen.

Den mäktiga stadsporten "Norreport". Här passerar folk o varor in i staden. Knektar o kontrollanter ser till att allt går reglementsenligt till. En knekt ser vi på bron.

Som besökare trädde man in i staden som vore man i främmande land med medeltida sedvänjor. Det är 1500-talets Stockholm vi ska besöka - närmare bestämt Johan III:s tid

Nu har vi kommit in genom stadsporten, för att fortsätta huvudgatan Smedjegatan i i stadskärnan. Precis komna genom stadsmuren hamnar vi på Strålsgränden. I hörnhuset hittar vi "Gyllene Wåfflan", ett av ett flertal näringsställen som står besökarna till buds. Man kan sitta nere, inne eller ute, men också 1 trappa upp, i burspråket. Här kunde man sitta och titta på livet och besökare som kommer och går.

Från Strålsgränden ser vi åt andra hållet, Peder Brokikares gränd, med det överallt dominerande slottstornet i fjärran. "Gyllene Wåfflans" personal tar ledigt för att se på fotografen. I det timrade huset mitt emot finns en smedja. Här står smeden med en dräng och arbetar vid städet.

Fortfarande i hörnet Smedjegatan-Strålsgränd. Personalen har en lugn stund.

Vi går nu till vänster in mot stadens centrum via Smedjegatan.

I varje hus på  Smedjegatan samt Torget, som vi kommer fram till hölls bodar öppna med hantverkare av olika slag i olika verksamheter: guldsmed, tenngjutare, krukmakare., boktryckare, bagare, aportekare osv.

Alla bedrev sina verksamheter på ett gammaldags sätt inför gatuvandrarnas ögon.

Efter att ha promenerat en stund på Smedjegatan ser vi tillbaka. Till höger ser vi ett burspråk på Olaus Petris hus, liggande i kvarteret Helvetet. Här ligger i bottenvåningen ett tryckeri, där man kan beställa och köpa borgarbrev ( där man intygas rätten att bedriva näringsverksamhet i staden). Tittar vi sen åt höger ser vi i tvärgatans (St Laurentiigränd) förlängning slottet Tre Kronor. 

Vid en öppning i den trånga Smedjegatan i slutet på kvarteret Helvetet får vi via St Laurentiigränd en vy över slottet Tre Kronor.    All personal, som tillhörde Gamla Stockholms olika förrättningar var iförda tidstrogna och färgrika dräkter - ett pittoreskt  element i gatulivet.

Oerhört uppskattat var också de s.k. gatuuppträdanden, som ordnades med hjälp av inhyrda skådespelare och aktörer t.ex clowner, akrobater, musikanter ja till och med lindansare. Dagliga "slagsmål" anordnades för att liva upp stämnningen, ibland så illusorikt att besökarna påkallade ordningsmakten.

Vi ser på de två kommande bilderna tecknade bilder av utsikten mot slottet.

En kartbild över vår promenad. Ankomsten till Gamla Stockholm sker nere i vänstra hörnet och promenaden följer sedan punkterna fram till Stortorget, för att sedan via slottet och bortre bron vara slut. 

Det här glada gänget med damer har vandrat Smedjegatan hela vägen fram till Stortorget och står just i begrepp att gå in på torget.

Nu framme vid Stortorget. Det är här den utsikt vi får, när vi lämnar den krokiga och trånga Smedjegatan. Till vänster ser vi en del av Rådhuskällarens uteservering.

Här, nere i bildens högra hörn, mynnar Smedjegatan ut i Stortorget. Huset till höger är Rådhuskällaren. Verksamheter äger rum i varje lokal på torg och i gränder. I en av lokalerna vi ser här bl.a. apotek.

Ena sidans fastigheter. Trapphusgavlar och äldre byggnadstyper. Längst till vänster ligger Per Brahes hus. I husets förlängning åt vänster ligger Bollhusteatern, där man kan se teaterpjäser framföras. Längre till höger finner vi tavernan "Spanska Drufwan" med verksamhet i bottenvåningen och 1 trappa upp, som innehades av firman Lacave & Co. I mellanhuset fanns historiskt kungens bardskärare (frisör) som nu i modern tid 1897 tjänstgör som frisör åt utställningens besökare. I övrigt finner vi i lokalerna på torget sällskapet "Handarbetets Vänner" som visade och försålde textilarbeten, t.ex. gammaldags gobelängarbeten. Juvelerarfirman C.G. Hallberg hade en hel verkstad där silversmeder sysslar med finare silverarbeten.

Här ser vi en del av det myllrande folklivet på Stortorget. Mitt på torget har vi skampålen, kallad Kåken med sina fästjärn, där brottslingen fick sitt skamstraff. Högst upp "pryddes" pålen med KopparMatte, en koppar figur. Vi finner även på torget en brunn gjord i huggen sten krönt med vackert handsmitt smide.

Det mäktiga "Rådhuset", centralt beläget på Stortorget -  med rik renässansdekor och stor solvisare med alla himmelstecken.

Från burspråket kunde kung Christian åse Stockholms blodbad, medan i senare tid borgmästaren utropade meddelanden och kungörelser till de på torget församlade borgarna. Porten i vänstra hörnet ledde efter tysk förebild till Rådhuskällaren, en fullständig restaurang där man serverade vin.

Den mäktiga och rubusta interiören i  Rådhuskällaren. Möblerna skulle ju leva upp till tanken om hur ett matställe såg ut under slutet av 1500-talet. Det rikligt bemålade taket och kolonnerna visade verkligen husets status. Det är här fröken Märta Uddelius arrenderar, regerar  och serverar besökarna i Gamla Stockholm sommaren 1897. Det är också här vårt kuriosa porslin "Holmiae" används.

Nu ska vi lämna Stortorget. Vi ser brunnen med sitt vackra smide och under skydd av Gamla Stockholms knektar, ordningsfolket, som patrullerade gator, torg och gränder i sin gammaldags mundering. Vi passerar Per Brahes hus och Bollhusteatern i riktning mot slottet Tre Kronor. 

Storkyrkan fick man betrakta från utsidan via fönstren. Interiören hade patinerats med äldre målning. Möblering hade lånats in från landsortskyrkor, för att ge ett medeltida intryck.

Vi har lämnat Stortorget och passerat Storkyrkan när vi når ingången till slottet "Tre Kronor". Innan vi går in mot slottet ska vi vika av mot ännu ett näringsställe, "S:ta Gertruds gille". 

Mittemot slottet finner vi på ett ytterligare näringsställe, "Sta Gertruds gillestuga", Den had också en liten uteservering skyddad av syrénbuskar. Korsvirkeshuset ansågs höra till de bättre 1500-talspastischerna och var av tyskt slag, nära hälften av Stockholms innevånare utgjordes av tyskar.

Till Gillet hade stadens borgerskap ofta kallats till sammanträde. Lokalen var inredd med tunga ekbord och bjälkarna i taket fyllda av tänkespråk. Müncheneröl serverades och från den ålderdomliga matsedeln kunde ett rikt urval av olika tilltugg beställas.

Interiör Sta Gertruds gille. Till Gillet hade stadens borgerskap ofta kallats till sammanträde. Lokalen var inredd med tunga ekbord och bjälkarna i taket fyllda av tänkespråk. Münchens bryggeri levererade öl  och från den ålderdomliga matsedeln kunde ett rikt urval av olika tilltugg beställas.

Interiör av S:ta Gertruds gillestuga, där men stiger rakt in i senmedeltiden. Stämningen bättras på av personalens och gästernas tidsenliga kläder.

Ingången till gillestugans uteservering. Slottet ligger i bakgrunden.

Dit går vår fortsatta promenad.

Här reser sig slottet Tre Kronor, en ståtlig byggnad. Vi passerar vindbryggan, går genom slottsträdgården, omgiven av sin med hörntorn försedda mur - går in genom slottsvalvet och befinner oss på borggården.

Till vänster ligger det gamla slottskapellet och till höger den öppna Trumpetargången.

Här inne på borggården ligger mot ena långsidan en dubbeltrappa, som leder upp till Trumpetargången, varifrån leder en uppgång till de kungliga gemaken. Några av dessa är inredda för att ge besökare en interiör av det gamla Stockholms slott. Bottenvåningen upptas av arkliet, motsvarande livrustkammare. Även ett historiskt köksdepartement inryms samt en avdelning för vakten.

Med slottsmoren bakom oss går vi över Slagthjusbron mot Helgeandsholmen.

Här vid bron ligger en gammal kogg av 1500-talstyp förtöjd. Allt för att ge den historiska känslan.

Så har vi lämnat slottet via Slaktarhusbron och lämnat Gamla Stockholms stadsmiljö b av gammal typakom oss. Vi passerar försvarsvärnen på Helgeandsholmen med sina kanoner, inlånade från  försvarets historiska magasin.

När vi  så kommit över till fasta land och blickar tillbaka, konstaterar vi häpet vilket fantastiskt äventyr vi varit med om - en historisk vandring i stadens 1500-tal med illusionen av att ha "varit med". Allt möjliggjort genom ett enormt arkitektoniskt, byggnadstekniskt arbete samt av alla  de människor som skapade liv o scener till förnöjelse.

Efter att ha varit på utställningen hela dagen , fylld av sinnesintryck och upplevelser, är det dag för hemfärd. Mörkret har börjat lägga sig över utställningen.  Vi lämnar utställnings området, som fortfarande dock är i full verksamhet. Innan vi  går genom utgången vänder vi oss om och ser tillbaka. Nu är Gamla Stockholms  hus o murar upplysta. Från det 40 meter höga stearinljuset som Liljeholmens stearin fabrik har byggt låter man kraftigt elektriskt ljus upplysa Gamla Stockholm.

Kvällen den 1 oktober var utställningens sista möjlighet att bevista verksamheten. Påföljande morgon påbörjades nedmonteringen och så småningom var allt ett minne blott, så när som på några fortfarande existerande byggnader.